”Ryska milit\u00e4rfordon fortsatt fram\u00e5t non-stop i l\u00e5nga rader: pansarvagnar, raketartilleri fordon. Klockan 11 f\u00f6rsta dagen s\u00e5g vi p\u00e5 nyheterna att n\u00e4stan alla st\u00e4der blev bombade, attackerna n\u00e5dde n\u00e4stan Lviv. Det var hemskt, minns Stefan. Han \u00e4r 23 och studerar p\u00e5 Wroclaw universitetet i Polen. I b\u00f6rjan av februari \u00e5kte han p\u00e5 semester till sin hemstad Nova Kahovka. 24 Februari kom kriget till staden. Det lilla Nova Kahovka som ligger i s\u00f6dra Ukraina var en av de f\u00f6rsta st\u00e4derna att er\u00f6vras. D\u00e4r ligger ett vattenkraftverk som Ryssland vill anv\u00e4nda f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja Krim med vatten igen. Redan efter lunchtid f\u00f6rsta dagen lyckades ockupanter hissa upp den Ryska flaggan.<\/span><\/p>\n ”Min mamma tittade mig i \u00f6gonen och sa: du kan gl\u00f6mma att g\u00e5 ut nu. Hon trodde att jag skulle ge mig ut och attackera ockupanter, hon k\u00e4nner mig s\u00e5 v\u00e4l. S\u00e5 jag lovade att stanna hemma, jag \u00e4r med i gerillar\u00f6relsen ist\u00e4llet”.<\/span><\/p>\n Just nu jobbar Stefan som koordinat\u00f6r i en volont\u00e4r organisation han skapade tillsammans med tre j\u00e4mn\u00e5riga kompisar redan under den andra krigsdagen. Det \u00e4r ungef\u00e4r 100 volont\u00e4rer, bland dem finns l\u00e4karen, apotekare och psykologer. \u00c4ven pr\u00e4ster hj\u00e4lper till – de har speciella pass utf\u00e4rdade av ryssar f\u00f6r att ta sig runt i staden. Vissa politiker ville vara med men det gick inte till slut, de var mer intresserade av politiska spel, \u00e4ven under krigstider. Man f\u00e5r v\u00e4ldigt olika f\u00f6rfr\u00e5gningar: mat, l\u00e4kemedel, en beh\u00f6ver \u00e5ka till f\u00f6rlossningen eller till en annan stad i n\u00e4rheten f\u00f6r blodtransfusion. Det kommer f\u00f6rfr\u00e5gningar fr\u00e5n m\u00e4nniskor i hela v\u00e4rlden: en ber att kolla till mormor som \u00e4r s\u00e4ngliggandes och som blev l\u00e4mnad av v\u00e5rdpersonalen. En annan ber om hitta sin mamman som man inte har haft kontakt p\u00e5 n\u00e5gra dagar.<\/span><\/p>\n Under de f\u00f6rsta 10 dagarna av kriget lyckades man samla in 13,5 tusen USD, man spenderar ungef\u00e4r ett tusen per dag. Tyv\u00e4rr finns det inte l\u00e4ngre n\u00e5gonstans att k\u00f6pa det n\u00f6dv\u00e4ndigaste – apoteken \u00e4r tomma, det \u00e4r brist p\u00e5 l\u00e4kemedel mot h\u00f6gt blodtryck och feber. I aff\u00e4ren finns bara godis kvar. Humanit\u00e4r hj\u00e4lp n\u00e5r inte in till staden – ryssarna till\u00e5ter inte bilar utan speciella pass att komma in och passen utf\u00e4rdas bara inne i staden.<\/span><\/p>\n Man har inte m\u00f6jlighet att v\u00e4nda sig till sjukhuset – ryssar h\u00e5ller sina skadade d\u00e4r. D\u00f6da kroppar l\u00e5g p\u00e5 gator upp till tre dagar f\u00f6r att det fanns ingen som kunde h\u00e4mta upp dem. Ockupanterna till\u00e5ter inte heller att begrava sina d\u00f6da p\u00e5 kyrkog\u00e5rden. Deras milit\u00e4r fordon var placerade i n\u00e4rheten och de var oroliga att man kommer tar bilder p\u00e5 dem och skicka information vidare till Ukrainska styrkor. En g\u00e5ng f\u00e5ngade Ryssarna tv\u00e5 volont\u00e4rer och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 reda p\u00e5 vart volont\u00e4rens lager finns d\u00e5 de sj\u00e4lva har d\u00e5ligt med mat och l\u00e4kemedel. Ockupanterna f\u00f6rs\u00f6ker att st\u00e4nga ner mobiltelefoni och internet. N\u00e4r man pratar s\u00e5 h\u00f6rs det ljud fr\u00e5n explosioner i bakgrunden.<\/span><\/p>\n ”Har du h\u00f6rt? N\u00e5gonting exploderade” s\u00e4ger Stefan ”Helvete, vad det l\u00e5ter”.<\/span><\/p><\/blockquote>\n Han till\u00e4gger att han blivit mer arg, b\u00f6rjat hata dom som satt ig\u00e5ng allt det h\u00e4r. Han var tidigare \u00f6ppen och godmodig. ”Det \u00e4r tufft n\u00e4r min mamma f\u00e5r ont i hj\u00e4rtat, blodtrycket stiger och man har inte s\u00e5 mycket l\u00e4kemedel kvar. Hon \u00e4r r\u00e4dd n\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till grannens hus. Jag vet inte sj\u00e4lv om jag \u00e4r r\u00e4dd. Kanske n\u00e4r jag \u00e4r tillbaka till Wroclaw kommer jag beh\u00f6va v\u00e4ldigt mycket terapitid hos psykologer. Men just nu \u00e4r det enda jag t\u00e4nker p\u00e5 hur jag \u00f6verlever och segrar och hur kan jag hj\u00e4lpa s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt. F\u00f6r att det finns ingen annan som kommer g\u00f6ra det ist\u00e4llet f\u00f6r oss.\u00a0 Vi skriver i historieb\u00f6cker – det vad vi g\u00f6r med killar h\u00e4r”.<\/span><\/p>\n Nyligen kom ut alla inv\u00e5narna i Nova Kahovka att delta i proukrainsk demonstration. Stefan s\u00e4ger att Nova Kahovka har aldrig varit s\u00e5 enad som nu.<\/span><\/p>\n ”Det finns en viss optimism, tro i Ukraina, i arm\u00e9n. Min inst\u00e4llning till mitt land \u00e4ndrades totalt. Jag trodde p\u00e5 v\u00e5ra m\u00e4nniskor redan men \u00e4nnu mer nu. Jag \u00e4r s\u00e5 stolt att m\u00e4nniskor kommer ut p\u00e5 gatorna och organiserar sig sj\u00e4lv utan n\u00e5got hj\u00e4lp fr\u00e5n utanf\u00f6r. Alla har f\u00e5tt den h\u00e4r inre makten som heter ”att vara ukrainare””.<\/span><\/p><\/blockquote>\n N\u00e4r kriget \u00e4r slut dr\u00f6mmer Stefan att slutf\u00f6ra sin utbildning inom urbanism och \u00e5terv\u00e4nda till Nova Kahovka f\u00f6r att jobba inom stadsplanering, offentliga initiativ, investeringar och forts\u00e4tta restaurera och fr\u00e4mja stadens monument – stenbroderier och utveckla turismen. ”Man l\u00e4ngtar till fred och jag skulle vilja skriva en bok om allt som jag upplevde och ockupationstiden. Jag \u00f6nskar inte den h\u00e4r till ingen. Jag vill fred och fri Ukraina som utvecklas utan en s\u00e5n dum granne”.<\/span><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Illustrated by Tanya Guschina ”Ryska milit\u00e4rfordon fortsatt fram\u00e5t non-stop i l\u00e5nga rader: pansarvagnar, raketartilleri fordon. Klockan 11 f\u00f6rsta dagen s\u00e5g vi p\u00e5 nyheterna att n\u00e4stan alla st\u00e4der blev bombade, attackerna n\u00e5dde n\u00e4stan Lviv. Det var hemskt, minns Stefan. Han \u00e4r 23 och studerar p\u00e5 Wroclaw universitetet i Polen. I b\u00f6rjan av februari \u00e5kte han […]<\/p>\n","protected":false},"author":17,"featured_media":241351,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[72,460],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/241380"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/17"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=241380"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/241380\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":241381,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/241380\/revisions\/241381"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/241351"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=241380"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=241380"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=241380"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/photo_2022-03-09_14-04-29-300x300.jpg\")
<\/p>\n