{"id":245150,"date":"2022-03-17T08:14:31","date_gmt":"2022-03-17T08:14:31","guid":{"rendered":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/?p=245150"},"modified":"2022-04-17T12:53:40","modified_gmt":"2022-04-17T12:53:40","slug":"min-lilla-flicka-ler-och-stracker-ut-sina-armar-mot-mig-men-jag-har-anda-hela-tiden-bilden-framfor-mig-att-hon-ar-borta-och-sover-under-rasmassorna-anastasiia-mykhailovska-31-ar-kiev","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/min-lilla-flicka-ler-och-stracker-ut-sina-armar-mot-mig-men-jag-har-anda-hela-tiden-bilden-framfor-mig-att-hon-ar-borta-och-sover-under-rasmassorna-anastasiia-mykhailovska-31-ar-kiev\/","title":{"rendered":"”Min lilla flicka ler och str\u00e4cker ut sina armar mot mig, men jag har \u00e4nd\u00e5 hela tiden bilden framf\u00f6r mig att hon \u00e4r borta och sover under rasmassorna”, Anastasiia Mykhailovska, 31 \u00e5r, Kiev"},"content":{"rendered":"

Illustrated by Tanya Guschyna<\/a><\/em><\/p>\n

”Jag minns inte exakt n\u00e4r de ryska soldaterna kom till v\u00e5r k\u00e4llare. Kanske var det den sj\u00e4tte eller sjunde mars. Jag kan ha fel datum. Vi hade spenderat 14 dagar under jorden. Natten innan var hemsk, man h\u00f6rde intensiva skjutningar. Antar att det var n\u00e4r ryssarna f\u00f6rs\u00f6kte att er\u00f6vra Bucha. Redan n\u00e4sta dag h\u00f6rde vi ljudet av tunga fordon. M\u00e4nnen bland oss v\u00e5gade kika \u00f6ver staketet bakom huset d\u00e4r vi s\u00f6kte skydd. <\/span>Vi bodde l\u00e4ngst ut p\u00e5 gatan, utanf\u00f6r vara det bara \u00f6ppna f\u00e4lt.<\/span> D\u00e4r fanns det <\/span>massor av ryska pansarvagnar och ungef\u00e4r 30 <\/span>splitterskyddade<\/span> trupptransportfordon. Kort efter kom <\/span>de ryska milit\u00e4rerna till v\u00e5rt hem<\/span>. De sa att <\/span>de gjorde rensningar och letade efter nationalister.<\/span>” ber\u00e4ttar Nastya Mykhailovska <\/span>31-\u00e5rig husl\u00e4kare fr\u00e5n Kiev.<\/span>.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Tillsammans med maken och deras \u00e5tta m\u00e5nader gamla dotter Zoya, l\u00e4mnade hon Kiev redan f\u00f6rsta dagen n\u00e4r kriget br\u00f6t ut och de<\/span> f\u00f6rsta bomberna<\/span> f\u00f6ll \u00f6ver huvudstaden. De best\u00e4mde sig att fly till sl\u00e4ktingar som har en sommarstuga i Bucha i Kievregionen. De trodde att det skulle bli s\u00e4krare d\u00e4r. D\u00e4rifr\u00e5n t\u00e4nkte de fly vidare till v\u00e4st.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>N\u00e4r de n\u00e4rmade sig Bucha p\u00e5gick redan intensiva strider i Hostomel. Ett stridsplan fl\u00f6g \u00f6ver bilen och man kunde se trupper som landade. F\u00f6rsta natten i Bucha spenderade de i en k\u00e4llare f\u00f6r de kunde redan h\u00f6ra massiv beskjutning. Men d\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6rstod inte Nastya och hennes man att de var inst\u00e4ngda.<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span>
\n<\/span>”Jag var chockad. Med barnet i famnen kunde jag inte tro att det h\u00e4r h\u00e4nder p\u00e5 riktigt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte att k\u00e4mpa f\u00f6r att inte k\u00e4nna mig d\u00f6dsd\u00f6md. Men <\/span>tankarna p\u00e5 att det h\u00e4r \u00e4r <\/span>slutet kr\u00f6p allt n\u00e4rmare och n\u00e4rmare. P\u00e5 dagarna v\u00e4ntade j<\/span>ag att kv\u00e4llen skulle komma s\u00e5 att man kunde sova och sluta t\u00e4nka.<\/span> Konstigt nog kunde jag sova v\u00e4ldigt bra \u00e4ven n\u00e4r det spr\u00e4ngdes i n\u00e4rheten. Jag kan inte s\u00e4ga att jag hade n\u00e5got hopp kvar. Ju l\u00e4ngre tiden gick desto s\u00e4mre blev det,” ber\u00e4ttar Nastya.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>De var 16 personer i k\u00e4llaren: Nastyas kusiner med familjer, moster och tre grannar som saknade k\u00e4llare under sina hus. Fem flickor, <\/span>den yngsta hade hunnit fylla sex m\u00e5nader, och den \u00e4ldsta var \u00e5tta \u00e5r, samt ytterligare sex kvinnor varav en var gravid i nionde m\u00e5naden<\/span>.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Bombningarna p\u00e5gick utan uppeh\u00e5ll. Ungef\u00e4r p\u00e5 andra eller tredje dagen b\u00f6rjade mobiltelefonin att manipuleras av ryssarna och slutade att fungera. Man\u00a0blev nedst\u00e4mt av ovissheten. Dagarna gick med tankar p\u00e5 att vi m\u00e5ste fly. <\/span>Fr\u00e5gan var hur man skulle g\u00f6ra med sm\u00e5barnen och en gravid eftersom bilarna n\u00e4r som helst kunde bli beskjutna.<\/span><\/p>\n


\n<\/span>”Vi bodde inte l\u00e5ngt fr\u00e5n centrum men vi befann oss i en del d\u00e4r <\/span>granaterna inte n\u00e5dde oss, men bara fram till en viss punkt<\/span>. En dag best\u00e4mde sig grannarna f\u00f6r att g\u00e5 tillbaka till sitt hus f\u00f6r att koka gr\u00f6t eftersom de hade en \u00f6ppen spis. De kom tillbaka till k\u00e4llaren och 20 minuter senare tr\u00e4ffades deras hus av en granat. F\u00f6nstren krossades och bilarna<\/span> f\u00f6rst\u00f6rdes. De blev av med sitt hem. Jag ber\u00e4ttar det h\u00e4r och det k\u00e4nns som om den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen inte handlar om mig utan om n\u00e5gon annan. Det var fruktansv\u00e4rt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte att tr\u00e4nga bort d\u00e5liga tankar och att syssels\u00e4tta mig med vardagliga sysslor. Vi hade det inte v\u00e4rst: vi hade en hel del sparad mat och n\u00e5gra grannar som hade hunnit fly hade l\u00e4mnat sina nycklar till sina hus och sa att man kunde ta vad som helst om man beh\u00f6vde. Vi tog mat, varma kl\u00e4der och vi kunde tillaga mat p\u00e5 grillen. Vi hade tur med vatten f\u00f6r det fanns en brunn i n\u00e4rheten. Det drickbara vattnet sparade vi till barnen. De \u00e4r sm\u00e5, de f\u00f6rst\u00e5r inte vad som h\u00e4nder. Du f\u00f6ljer efter dem i den d\u00e4r k\u00e4llaren och du blir distraherad p\u00e5 det s\u00e4ttet. Om det inte vore f\u00f6r min dotter s\u00e5 hade jag nog bara lagt mig ner helt livl\u00f6s,” s\u00e4ger Nastya.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>De minsta barnen vande sig fortast. De lite \u00e4ldre flickorna som var tv\u00e5 och fyra hade det tuffare. De fick inte springa, de var tvungna att leka tyst, och de fick inte l\u00e4mna k\u00e4llaren. De blev uttr\u00e5kade. Den \u00e5tta\u00e5riga flickan h\u00f6ll sig lugn under dagen. Hon var glad \u00f6ver att tr\u00e4ffa nya m\u00e4nniskor och ber\u00e4ttade om sina v\u00e4nner och skolan. Men p\u00e5 n\u00e4tterna vaknade hon och gr\u00e4t. \u00c4ven n\u00e4r det inte var n\u00e5gra spr\u00e4ngningar tyckte hon att hon h\u00f6rde hon dem och hon kunde inte f\u00f6rst\u00e5 vad det var som h\u00e4nde. Hon fr\u00e5gade sin mamma konstant: ”Var \u00e4r vi?”<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>”Vi l\u00e5g i en kolsvart k\u00e4llare: det var kolsvart n\u00e4r man blundade, det var kolsvart n\u00e4r man \u00f6ppnade \u00f6gonen. Jag var r\u00e4dd, skr\u00e4md. Min man och jag har aldrig varit troende men nu bad vi. Alla bad d\u00e4r. Jag \u00f6nskade mig bara en sak: att kunna l\u00e4mna k\u00e4llaren och d\u00f6pa mitt barn. Varje morgon tackade jag Gud att jag levde f\u00f6r jag var inte s\u00e4ker att jag skulle vakna n\u00e4sta dag. N\u00e4r ryssarna kom och placerade sig cirka 500 meter fr\u00e5n huset fick man en stark k\u00e4nsla av avsky f\u00f6r man f\u00f6rstod att de bokstavligen g\u00f6mde sig bakom din rygg. Ukrainas f\u00f6rsvarsmakt attackerade dem inte eftersom v\u00e5ra hus l\u00e5g f\u00f6r n\u00e4ra,” minns Nastya.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Under tiden hade den ryska milit\u00e4ren tagit sig in i Bucha och de delade upp sig i grupper f\u00f6r att genoms\u00f6ka husen. Det var bara en tidsfr\u00e5ga innan de skulle n\u00e5 k\u00e4llaren d\u00e4r Nastya och hennes familj tog skydd.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>”Det h\u00e4nde att de stal pengar och klockor. N\u00e5gra grannar fick sina bild\u00e4ck uppskurna. Vi hade tur, de gjorde ingenting med v\u00e5ra bilar. Ryssarna sa till oss att de letade efter ”banderites”. Det f\u00f6rsta de gjorde var att ta ifr\u00e5n oss v\u00e5ra mobiltelefoner, de tog bort sim-korten och krossade dem. De pratade med oss som om de var fredsbevarare: ”Ni beh\u00f6ver inte oroa er, fred till er. Vi kommer och befriar er nu, vi ska d\u00f6da er President och etablera en bra regering. Vi beh\u00f6ver bara tv\u00e5, tre dagar s\u00e5 \u00e4r vi f\u00e4rdiga. Allt kommer bli bra”. Vi diskuterade s\u00e5 klart inte n\u00e5gonting med dem f\u00f6r att inte provocera. Vi lyssnade bara och de trodde att vi h\u00f6ll med. Vi svarade p\u00e5 deras fr\u00e5gor och sa att det fanns m\u00e5nga kvinnor och barn h\u00e4r,” forts\u00e4tter Nastya.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Den h\u00e4r timmen av f\u00f6rhandlingar var kanske det v\u00e4rsta av allt..<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>N\u00e4sta dag tog m\u00e4nnen med sig vita flaggor och gick till Buchas centrum f\u00f6r att ta reda p\u00e5 om det fanns en m\u00f6jlighet att evakueras.<\/span><\/p>\n

”De kom fram till den f\u00f6rsta ryska v\u00e4gsp\u00e4rren och man bekr\u00e4ftade informationen om evakuering. Inom en timme hade vi packat f\u00e4rdigt. Vi satte oss i bilar och \u00e5kte iv\u00e4g. Evakueringsbussen som skulle avg\u00e5 samma dag sl\u00e4pptes inte fram, men det gick bra med bilarna. Min moster blev hysterisk. Vid varje v\u00e4gsp\u00e4rr fr\u00e5gade hon om vi skulle bli beskjutna nu. Vid en v\u00e4gsp\u00e4rr tr\u00e4ffade vi soldaterna som hade varit i v\u00e5r k\u00e4llare. De b\u00f6rjade igen med sin visa: ”Fred till er, hoppas f\u00f6rlossningen g\u00e5r bra. Ni f\u00e5r komma och bes\u00f6ka oss igen sen…”\u00a0 Vi \u00e5kte vidare och kunde se splitterskyddade trupptransportfordon bakom husen som stack ut som kackerlackor. Vi kunde inte l\u00e5ta bli att hela tiden t\u00e4nka: kommer de att skjuta oss eller inte? Och n\u00e4sta tanke var: det blir v\u00e4l som det blir. Det var iallafall b\u00e4ttre s\u00e5 \u00e4n att vara kvar i k\u00e4llaren,” ber\u00e4ttar Nastya.<\/span><\/p><\/blockquote>\n

Under de g\u00e5ngna tv\u00e5 veckorna har hon inte gr\u00e5tit en enda g\u00e5ng. T\u00e5rarna kom f\u00f6rst vid v\u00e4gsp\u00e4rren d\u00e4r ukrainska soldater s\u00f6kte igenom bilen och gav dem varm mat och pratade ukrainska med dem.<\/span>
\n<\/span>\u00a0<\/span>
\n<\/span>Just nu f\u00f6rs\u00f6ker Nastya att inte t\u00e4nka p\u00e5 livet som hon hade f\u00f6rr. Det g\u00f6r ont att bara titta p\u00e5 bilderna i telefonen, en annan fredlig tid. Det gjorde lika ont att komma till l\u00e4genheten i Kiev och t\u00e4nka p\u00e5 att hon m\u00e5ste v\u00e4lja n\u00e5got att ta med sig och fly vidare. Nastya, hennes man och dotter befinner sig i Lviv f\u00f6r tillf\u00e4llet.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>”N\u00e4r jag befann mig\u00a0 i k\u00e4llaren dr\u00f6mde jag en g\u00e5ng att jag var p\u00e5 en s\u00e4ker plats. Kriget fortsatte men jag h\u00f6rde inga spr\u00e4ngningar. Jag g\u00e5r p\u00e5 promenad med Zoia och min man kommer tillbaka efter n\u00e5got \u00e4rende. Kanske \u00e4r det en profetisk dr\u00f6m. Zoia \u00e4r nio m\u00e5nader och vi fikar i Lvivs centrum och k\u00f6per en leksak till Zoia. Vi l\u00e5tsas att allt \u00e4r bra,” s\u00e4ger Nastya.<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Men det \u00e4r inte bra, inte bra alls.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Illustrated by Tanya Guschyna ”Jag minns inte exakt n\u00e4r de ryska soldaterna kom till v\u00e5r k\u00e4llare. Kanske var det den sj\u00e4tte eller sjunde mars. Jag kan ha fel datum. Vi hade spenderat 14 dagar under jorden. Natten innan var hemsk, man h\u00f6rde intensiva skjutningar. Antar att det var n\u00e4r ryssarna f\u00f6rs\u00f6kte att er\u00f6vra Bucha. Redan […]<\/p>\n","protected":false},"author":30,"featured_media":242780,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[163],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/245150"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/30"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=245150"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/245150\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":245152,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/245150\/revisions\/245152"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/242780"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=245150"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=245150"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.warstoriesukraine.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=245150"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}