Krig. Berättelser från Ukraina

Ukrainare berättar hur de överlever kriget

“Jag är orolig för mina föräldrar för att de inte ville evakueras och bestämde sig för att stanna”, Daryna, Kyiv

av | 4 mars 2022 | Krig. Berättelser från Ukraina, Kyiv

 

Foto av Katya Moskalyuk

“Jag är orolig för mina föräldrar för att de inte ville evakueras och bestämde sig för att stanna” Daryna, Kyiv

Daryna bor i Kiev i Solomyanskiidistriktet. I vanliga fall jobbar hon som tränare i gymnastik. Daryna gillar motorsport och att köra motorcykel. 23 februari jobbade hon som vanligt och senare på kvällen tog hon en promenad med sin pojkvän, men dagen efter fick de hastigt lämna staden. Hon minns: ”Jag vaknade upp, tittade på nyheterna och efter en timme var vi redo att åka iväg. Det var först i Lviv som vi hörde sirenerna”. Hennes motorcykel blev kvar i Kiev.

Vägen från Kiev till Lviv som vanligtvis tar 5-6 timmar tog nu ett och halvt dygn istället. Det var köer överallt. De fick övernatta på en bensinmack. Eftersom att männen inte längre får lämna landet bestämde de att stanna i Lviv. De första två nätterna sov de i bilen. Darynas föräldrar skickade ner hennes 15-åriga bror till Lviv och numera bor de alla tillsammans på ett tillfälligt boende.

När Daryna skulle lämna Kiev tog hon med sig varma kläder, tandborste och dokument. Hon berättar att hon hade inte förberett någon krislåda i förväg men hemma låg allting alltid i ordning och det var lätt hitta det som skulle behövas.

”Jag var inte rädd för att lämna men jag var orolig för mina föräldrar för de ville inte evakuerar och bestämde sig för att stanna. Jag har dåligt samvete för att de är kvar där”.

Nuförtiden spenderar Daryna sina dagar på boendet, läser nyheterna och tar promenader ute. Det finns mat och hygienartiklar tillgängliga på boendet, men även varmvatten, dusch och toalett.

De har bestämt att Darynas pojkvän ska stanna kvar i Lviv för att jobba men hon och hennes bror ska försöka fly utomlands.

”Våra sista pengar gick åt till att köpa biljetterna, nu har jag bara lite kvar så det räcker till vatten, berättar hon. Jag försöker att tänka positivt och inte läsa nyheterna non-stop med risk för att tappa hoppet. Jag drömmer och jag önskar att det ska sluta snart och att alla mår bra och är vid liv. Att alla ska vara tillsammans och hålla ihop”.

 

Fler berättelser