Krig. Berättelser från Ukraina

Ukrainare berättar hur de överlever kriget

“Men jag vet också hur det är — att växa upp på statspropaganda” Darya, 25 år gammal, Aqtöbe (Kazakstan) – Charkiv

av | 3 mars 2022 | Kharkiv, Krig. Berättelser från Ukraina

Illustrated by Mari Kinovych

Darya är 25 år gammal, hon är från Aqtöbe — den andra största staden i  Kazakstan. I Charkiv har hon fått högre utbildning och efter det har hon gift sig med ukrainaren Serhii och köpt en lägenhet i ett nytt bostadshus i Charkiv. 

Darya ville stanna i staden även när de första varningarna började höras i ukrainsk media och på torsdag den 24 februari, runt klockan 05 på morgonen, hörde man de första ljuden av krig.

»Vi vägrade att tro att det kunde hända, säger Darya. Då var vi inte rädda och vi försökte inte att åka därifrån«.

På den femte dagen av kriget sköt ockupanterna på civilområden i Charkiv och paret blev rädda på riktigt för första gången. »Min man och hans föräldrar började pressa mig för att jag skulle åka till Lviv och därifrån vidare till Kazakstan genom Polen, som medborgare av ett annat land. Men problemet är att om du har fastnat i öst är det inte många som kan hjälpa dig.«

På Charkivs östra järnvägsstation, dit kvinnan åkte med hennes man tre timmar före evakueringstågets avgång, var det kaos. »När vi kom till plattformen var vagnarna redan  fyllda, dörrarna stängdes och på plattformen stod en stor folkmassa som inte hade tagit sig in.« De var tvungna att vänta på nästa tåg. Men när hon klättrade in i den vagnen och såg att det inte fanns några fria sittplatser och hela korridoren i kupén var full med människor hoppade Darya av från tåget omedelbart.

»Jag var rädd för allt – för folkmassan, att vara utan hennes man Seryozja, att stå nära fönstret utan skydd genom vilket en gevärskula kan flyga in. Jag gick ut och brast i tårar. Kanske var det en panikattack.«

Att åka med bil var ännu mer skrämmande för Darya. På vägarna som leder till Charkiv utkämpas strider. Man kan komma under beskjutning – båda från jorden och luften. I denna situation kämpar många av Kharkoviterna online: de skriver kommentarer, försöker bevisa vad som hänt och argumenterar med ryssarna. Darya släpper inte heller mobilen men förväntar sig inte, som dotter av det auktoritära Kazakstan, att det ska leda till stora protester i Ryssland. »Jag vet att vår president väntar på uppror i Ryssland. Men jag vet också hur det är att växa upp med statspropaganda. Därför tänker jag att bara en liten procent av befolkningen kommer gå ut på gatorna. För det första är de rädda att hamna i fängelse och för det andra på grund av deras mentalitet.«

Nuförtiden manar Darya alla ukrainare till att inte ge upp och att tro på framtiden. Hon är säker: den finns definitivt i Ukraina.

Darya har bett oss att publicera hennes berättelse utan efternamn och foto — hon är rädd för att hamna i fara när hon väl kommit till Kazakstan.

Fler berättelser